Nils Ferlin - På Arendorffs tid

Kuplett tillägnad Victor Arendorff, Högalid

På Arendorffs tid

då var himmelen vid

då var stjärnorna nära att se.

Det var glädje och skratt;

blev man haffad en natt

var de' ingenting särskilt me' de'.

Det var uppåt, det kan jag förkunna,

fast man bodde ibland i en tunna.

Och man frös och man svalt

men man klarade allt.

De' var ingenting särskilt me' de'.

Nu är tillvaron hård

så på gata som gård,

så på krog som på pilsnerkafé.

Man får sitta så tyst

som ett trä och en byst:

kan ni se något särskilt i de'?

Nej, på Arendorffs tid fick man andas

och med grevar och friherrar blandas.

Var man dum i sin trut

ja, så åkte man ut:

De' var ingenting särskilt me' de'.

Det var lustiga år,

men med slätkammat hår

nivelleringen gjorde entré.

Och så blev det så här:

vi är lika som bär.

Kan ni se något särskilt i de'?

Folk betalar sin skatt och är snälla

fastän inte ett skvatt originella.

Nu är tillvaron platt

som en nedsutten hatt.

Ja' ser ingenting särskilt i de'.

Ja, man lever och tär

på den kropp som man bär,

och så ligger man där ett-tu-tre.

Och så fraktas man bort

i en billig transport.

De' är ingenting särskilt me' de'.

Om en fågel en drill ville drilla

vid ens färd var det inte så illa,

men om prästen är skral

och drar in på sitt tal

är de' ingenting särskilt me' de'.