Völuspá [Swedish translation]

1.

Hören mig alla heliga släkten,

större och smärre söner av Heimdall;

du vill ju, Valfader, att väl jag täljer

forntida sägner, de första, jag minnes.

3.

I åldrarnas morgon, då Ymer levde,

var ej sand, ej sjö, ej svala vågor;

jorden fanns icke, ej upptill himlen;

ett gapande svalg fanns men gräs fanns ingenstädes.

57.

Solen börjar svartna, jord sänkes i havet,

från fästet falla flammande stjärnor;

upp ångar imma, och elden lågar,

hettan leker högt mot himlen själv.

45 - 47

Bröder skola kämpa, varandras banemän bliva,

systrars barn sin släktskap spilla;

Då skälver Yggdrasils ask, där den står,

urträdet jämrar sig, jätten blir lös.

44.

Gram skäller gräsligt framför Gnipahålan;

fjättern skall brista, fri varder ulven.

Visdom vet jag mycken, långt vidare ser jag

över segergudars väldiga slutliga öden.

59.

Upp ser hon komma för andra gången

jorden ur havet, igen grönskande;

forsar falla, örn flyger däröver,

den som på fjället fiskar griper.

64.

En sal ser fagrare än solen stånda,

täckt med guld, på Gimle.

Där skola hövdingtrogna härskararor bo

och i allan tid äga hugnad.

65.

Där kommer den mäktige till maktdomen,

den starke, ovanifrån, han som styr över allt.