Kevyempi kantaa [Swedish translation]

Du är så liten,

Du är så skör,

Är de första orden du hör varje dag,

men du lyssnar inte på andra,

bara den enda,

som säger åt dig att sjunka lägre ner,

den äter upp dig

och ännu till slår dig

och säger att du kan bättre

Och när bältet av fjädrar faller,

tar den evighetslånga natten vid

Och du kommer till en större tid

Du vill bort,

Du vill fly

Jag fattar men vill inte förstå

Du vill bort,

när du inte klarade av

allt som du borde ha försökt

Ni håller fast vid varandra nu som en tunga mot kallt järn

Nu tänker jag men säger det inte högt,

att du är lättare att bära till graven

Det här sviker känslan,

och tar bort effekten

Du hörde de samma orden varje dag

Jag kände ett svagt grepp,

jag såg en trött kropp

Du var alltför rädd min vän

Du var vacker som en tiger,

vars lemmar pryddes av,

rader av ränder

Och jag vill tro,

att det ännu finns hopp,

varje morgon när jag vaknar

Du ville bort,

Du ville fly

Jag fattar och försöker förstå

Du ville bort,

när du inte klarade av

allt som du borde ha försökt

Ni håller fast vid varandra nu som en tunga mot kallt järn

Nu tänker jag men säger det inte högt,

att du är lättare att bära till graven

Och jag kommer ihåg,

hur du ville åka till Afrika och leta efter stjärnan

och jag kommer ihåg hur mycket,

hur mycket du en gång orkade försöka

Och om natten när jag ser på den sprakande himlen

vet jag att du listade ut livet

Du ville bort,

Du ville fly

Jag fattar och försöker förstå

Du ville bort,

när du inte klarade av

allt som du borde ha försökt

Ni håller fast vid varandra nu som en tunga mot kallt järn

Nu tänker jag men säger det inte högt,

att du är lättare att bära till graven.